NY BLOGG!
Kommer inte att använda mig av den här sidan mer. Titta istället på: http://sandraeh.blogspot.com/
Blev så less på att inte kunna fixa till utseendet på den här sidan. Är ju fullkomligt kass på sånt...
Blev så less på att inte kunna fixa till utseendet på den här sidan. Är ju fullkomligt kass på sånt...
='(
Fy h*lvete vad krossat hjärta gör ont. Hur ska jag orka?
...
Fick ett samtal från sjukan igår. Det blev verkligen fart på dem när moster följde med! Fick träffa en kurator redan idag. Gillade henne och tror att hon kommer kunna hjälpa mig en hel del. Berättade en del om mitt liv och hur jag har haft det. Hon sa en del saker som stämmer ganska bra...
En kollega på jobbet påpekade att han tycker att jag har gått ner ganska mycket i vikt. Vilket iofs stämmer. Själv tycker jag inte att det syns men han uppmärksammade det iaf. 19 kg totalt nu. Med tanke på att jag är i 8:e månaden nu så är det väl inte så illa pinkat. Inte gått upp någonting, tvärtom.
Saknad!
Att man kan sakna någon så mycket efter så lång tid är obegripligt. Det har gått 12 år, 7 månader och 5 dagar och ändå så saknar jag honom så fruktansvärt mycket. Han var min ängel som alltid tog hand om mig. Så snäll och så klok. Ställde alltid upp och hjälpte mig med allt. Skulle göra vad som helst för att få honom tillbaka. Hans stöd skulle betyda mycket just nu. ♥
Var till sjukhuset idag och träffade den hemska överläkaren idag. Hade moster med mig som back-up. Det hjälpte kan jag säga. Nu blev det fart på dem och senast nästa vecka så ska jag få träffa någon. Känns skönt. Vill ju bara må bra. Tusen tack underbara moster för att du hjälper mig med allt! Vad skulle jag göra utan dig?
Var till sjukhuset idag och träffade den hemska överläkaren idag. Hade moster med mig som back-up. Det hjälpte kan jag säga. Nu blev det fart på dem och senast nästa vecka så ska jag få träffa någon. Känns skönt. Vill ju bara må bra. Tusen tack underbara moster för att du hjälper mig med allt! Vad skulle jag göra utan dig?
Smärta
Att psykisk smärta gör så mycket ondare än fysisk smärta. Olidligt. Tårarna tar aldrig slut och jag ser ingen botten. Hur djupt kan man sjunka och hur ledsen kan man vara?
Saker och ting...
Det blir inte alltid som man vill eller föreställer sig att det ska bli. Drömmar, önskningar och förväntningar är överskattade. Känner mig ganska bitter och sviken. Sviken av folk jag älskar, av folk jag trodde brydde sig om mig. Jag är definitivt inte samma människa idag som jag var för ett halvår sedan. Jag förväntas lita på folk som ljuger mig rakt upp i ansiktet och lovar mig saker men sedan inte kan stå för det eller hålla det som lovats. När jag tar ett steg tillbaka och släpper taget eftersom att det efterfrågas för att saker ska bli bättre får jag inte ett skit tillbaka. Självklart är jag inte felfri. Jag vet att jag har brister men någonstans måste det väl ändå finnas något positivt med mig?
Den situation jag är i nu önskar jag inte ens min värsta fiende. Får höra att jag är stark men hur länge orkar man vara stark? Önskar att jag kunde se en ljusning men det känns väldigt tufft just nu. Vill bara krypa upp i någons famn och gråta ut och känna mig ompysslad och omtyckt.
Den situation jag är i nu önskar jag inte ens min värsta fiende. Får höra att jag är stark men hur länge orkar man vara stark? Önskar att jag kunde se en ljusning men det känns väldigt tufft just nu. Vill bara krypa upp i någons famn och gråta ut och känna mig ompysslad och omtyckt.