~Sandra~

Vill försöka sätta ord på mina känslor för att kunna förklara hur jag känner men det går inge bra. Får höra att jag antingen är jobbig eller larvig. Att vara i ett förhållande där man inte får speciellt mycket närhet eller uppskattning utan bara känner sig i vägen hela tiden är mindre kul. Varför stannar man då? Jo, förmodligen för att man har sånna starka känslor att man inte vill leva utan personen. Det var ju så bra att tag, men det vände. Precis som vanligt. Gör jag något rätt ens en gång? Känner mig så jävla värdelös. Vill ju att det här ska vara en lycklig tid i mitt liv men gråter alldeles för ofta. Blir alldeles matt. Kämpar för att hålla skenet uppe mot omvärlden, för att jag inte vill visa mig svag.
Jag försöker hålla mig borta för att längtan kanske ska uppstå från hans håll men jag är väl inte tillräckligt attraktiv.

Jag vill ju leva resten av mitt liv med honom. Men den känslan jag har säger mig att han inte vill samma sak. Kanske dax för mig att acceptera det och gå vidare.