~Sandra~

Idag så hade vi medlemsmöte med MK:en. Snacka om boring. 21 killar och 4 tjejer. Vi tjejer försöker strukturera upp mötet för att hålla det på en schysst nivå medans killarna svävar ut och börjar snacka om att de trimmar sina bilar för så mycket pengar och just därför ska vi utforma reglerna efter deras bilar. SUCK! Snälla nån, de är inte ensamma om att lägga alla sina pengar plus lite till på bilen. Kommer inte ens ihåg när jag köpte kläder till mig själv. Efter 3½ timme så ledsnade jag på mupparna och gick ut. Efter 5 minuter så var de helt plötsligt klara. 3½ timme i en svinkall lokal som inte höll mer än 5 plusgrader. *burr* Riktigt kallt.

Var till garaget igår kväll. Var meningen att vi skulle ta bort grenröret. Det fick vi bort, till viss del. Ett förbannat oljerör som går till turbon som sitter ganska knasigt till. Förhoppningsvis så får vi bort det imorrn. På onsdag är det dax att börja att plasta huven för att få till en form att gjuta av. Kanske blir bra till slut.

Idag mår jag ganska ok. Jobbat som vanligt. Börjar blir lite smått trött på det där jobbet. Kanske på sin plats att söka nytt. Vill byta bransch helt. Visst är det kul att träffa en massa människor hela dagarna men det känns som att jag kan det där nu. Efter 4½ år så ledsnar man.

Mensvärk så in i skogen. Tyvärr så behagade mensen att dyka upp. Jag och prinsen hade väl tänkt att den kunde ta en välförtjänt semester på 9 månader men icke sa nicke. Bara att försöka igen. Man går ju och letar efter gravsymptom hela tiden och hoppas så in i norden men när det röda äcklet dyker upp så blir man så ledsen. Egentligen så borde man inte hoppas men man kan ju inte låta bli. Det är iaf bevisat att jag har ägglossning vilket jag inte trodde att jag hade.

Imorgon bär det av till älskade moster. Hon fyller år så det måste man fira! Undrar vad jag hade gjort om jag inte hade henne och hennes underbara man. Frågan är väl om jag hade levt då. Ledsnat helt på livet och avslutat det. Tanken har ju dykt upp några gånger och två försök har gjorts men fegheten har kommit krypandes. Natten till igår kändes så där hopplös igen. Sömnlös och besviken.

Har fått rådet att skriva. Skriva om allt jag har varit med om. Sägs att det ska vara bra. Jag pratar inte om sådant som har hänt under min uppväxt men det här kan ju vara ett sätt att bearbeta det hela. Skäms gör jag fastän jag inte har någon anledning att skämmas.

Hur som helst. Jag skriver för att må bra inte för att tillfredsställa någons läsbehov.