~Sandra~

Det blir inte alltid som man vill eller föreställer sig att det ska bli. Drömmar, önskningar och förväntningar är överskattade. Känner mig ganska bitter och sviken. Sviken av folk jag älskar, av folk jag trodde brydde sig om mig. Jag är definitivt inte samma människa idag som jag var för ett halvår sedan. Jag förväntas lita på folk som ljuger mig rakt upp i ansiktet och lovar mig saker men sedan inte kan stå för det eller hålla det som lovats. När jag tar ett steg tillbaka och släpper taget eftersom att det efterfrågas för att saker ska bli bättre får jag inte ett skit tillbaka. Självklart är jag inte felfri. Jag vet att jag har brister men någonstans måste det väl ändå finnas något positivt med mig?

Den situation jag är i nu önskar jag inte ens min värsta fiende. Får höra att jag är stark men hur länge orkar man vara stark? Önskar att jag kunde se en ljusning men det känns väldigt tufft just nu. Vill bara krypa upp i någons famn och gråta ut och känna mig ompysslad och omtyckt.