Bättring får man hoppas på!

Jag har äntligen tagit mig i kragen och sökt hjälp. Känns skönt att få komma till någon och försöka reda ut mitt psyke. Det behövs verkligen. Känner att jag egentligen skulle behöva förklara hur jag känner mig för personen jag bor med men jag tror inte att det skulle uppskattas. Vill inte öppna mig mer. Inte för någon som inte vet om han vill leva med mig eller inte. Jag är trött på att må skit hela tiden. Visa upp en fasad och svara så glatt man bara kan att allt är bra. Egentligen skulle jag bara vilja lägga mig ner och inte resa mig igen. Skita i allt. Folk säger att jag är stark men jag har varit det de senaste 14 åren nu och orkar inte så mycket mer nu.

Vill bara vara nummer ett för någon. Känna mig älskad och uppskattad. Få höra att jag är omtyckt och att jag duger som jag är.