~Sandra~

Märkligt det där hur det kan gå upp och ner. Imorse hände något som inte har hänt på väääldigt länge, kommer inte ens ihåg när det hände senast. Blev alldeles varm och kände mig så glad. Genast börjar jag fundera på vad som framkallade händelsen. Kommer inte fram till något svar och vill heller inte fråga. Men jag kände mig iaf omtyckt. Så som man alltid vill känna sig. Dessvärre så tror jag att det inte kommer att upprepas på ett bra tag så jag får väl försöka leva på det ett tag framöver.

Ja, jag är ju deprimerad. Det har jag fått konstaterat. Just under sånna här perioder funderar och tänker jag ännu mer. Oftast blir det negativa tankar om mig själv som cirkulerar i huvudet. Att aldrig få någon bekräftelse gör det hela ännu värre. Jag jämför mig konstant med andra människor. Undrar om jag skulle vara mer omtyckt om jag såg ut på ett annat sätt eller om jag var smalare eller trevligare osv. Smalare kämpar jag för att bli. Lång väg kvar men jag har iaf inte gått upp något de senaste månaderna och det är ju alltid något. Jag är ganska negativ som människa men försöker tänka positivt. Det är inte så enkelt som man tror. Att ändra ens tankebanor och syn på saker görs inte över en natt.

Om jag kunde spola tillbaka tiden hade saker och ting sett annorlunda ut idag. Men nu går det ju inte. Jag vill inte vara så här. Vill vara en glad och positiv tjej som vågar lita på folk och inte misstror allt och alla. Vill inte få utbrott för minsta lilla grej.

När jag läser det jag själv har skrivit inser jag att jag är ganska tragisk.